En jaktberättelse från Norbert

Efter min oförglömliga Weidmannsheil med “Diana Jagdreisen” i jaktlandet Polen i september 2023 med en mogen kronhjort bestämde jag mig för att kontakta samma jaktarrangör för jakt på en mufflonbagge. Efter utförliga diskussioner, rekommendation av resmål och bestämning av viltskriterier kom vi överens igen, och datumet var bestämt.

Resa och boende
Den 20.10.2025, från kl. 05:00, började resan från hemorten Lupendorf (MSE) Mecklenburg till Srebrna Gora (Sudeterna), Polen, 581 km bort. Redan cirka 20 km före målet kunde jag se den långsträckta bergskedjan Eulengebirge med sin höstfärg efter en lång färd över slätten.

I målet, Srebrna Gora, gick vägen brant uppåt. På pensionatet blev jag vänligt mottagen och fick ett rent och funktionellt rum för fem dagar. Innan mötet med tolken och min jaktledare Andrey kl. 14:15 hann jag ta en lunch.

Första revirturen
Efter genomgång och klargörande av alla formaliteter hämtade Andrey mig kl. 15:45 för den första revirturen. Inte ens 2 km från pensionatet var vi i skogsområdet för skogsdistriktet Jugow, som förvaltar en yta på över 4000 ha, där 1000 ha består av betes- och åkerområden med branter, häckar och liknande.

Hans “Toyota Hilux”, som han berättade var hans tredje bil av samma märke, hade alltid kört honom säkert och utan problem överallt – samma intryck fick jag på de dagliga revirturerna, från de välskötta huvudvägarna till “sidovägarna” och de stigar han förmodligen ensamt körde – där skulle jag aldrig köra med min VW Alltrack.

Under hela jaktveckan såg vi alltid kron- och rådjur. Mufflon såg vi först vid den andra jaktturen den 21.10.

Mufflonjakten
Jag hämtades varje morgon kl. 06:30 och vi körde åter uppåt till skogsreviret. Vid en äng kl. 08:20 såg vi en ung mufflonbagge och tre tackor. Min jaktledare sa:

“Du ska vara uppmärksam: om det finns ett får med, titta en gång, sedan bort… Om baggen är ensam… titta, titta, titta…”
Så blev det: efter stopp vid bilen – scenen var tom! Hans bekräftade erfarenheter av mufflon under brunstperioden visade sig stämma senare på eftermiddagen.

Andrey hämtade mig igen kl. 15:00 efter att jag ätit lunch. Vi körde åter uppåt där de höga, ljusa bokskogarna övergick i bok-gran- och bok-tallblandningar till rena granbestånd på de högsta nivåerna (1000 m ö.h.), alltid på de smala spårvägarna, upp och ner.

Landskapet här, vid denna hösttid, med daglig sol och 14 grader, var som taget ur en målning. Tyvärr vet många i dagens samhälle med mobiler och datorer inte längre vad ek, bok, pil, hjort, rådjur och hare är – bara sorgligt! Jag njöt av dessa färgstarka höstscener – nu är verkligen tiden!

Plötsligt sa Andrey medan han körde uppför bokskogen och jag tittade ner:

“Där står mufflon, det är en gammal, kan skjutas.”
Klockan var 16:10! Jag tittade genast åt vänster, kikaren upp, och där stod baggen på ca 110 m, något snett framför oss, och hade sett oss. Jag tänkte: “Det kommer aldrig gå innan jag är ur Hiluxen…”

På bråkdelen av en sekund, när jag steg ut, laddade vapnet och fick mufflon i ljuspunkten, mindes jag Andreys ord:

“Om baggen är ensam… titta, titta, titta…”
Och kulan från .30-06 Geco flög ur Blaser R8. Eftersom baggen stod snett höll jag vänster framför bladet.

Mufflonen föll efter tre steg åt höger och låg stilla.

Weidmannsheil

Andrey:

“Bra skott, bra jägare, mogen mufflon död, Weidmannsheil, Norbert, nu lugn, vi går först till mufflonen, tittar och tar foton!”
Kulan satt precis där jag siktat: ingång vänster framför bladet, utgång höger bakom bladet. Den korta flyktsträckan visade tydligt på färskt lungblod.

Jag lade två bokgrenar som “innehavsgrenar” på vägen upp, och Andrey gav “den sista tuggan” i foderplatsen. Han hade också en bokgren, lade den på sin hatt och räckte den till mig med ett uppriktigt:

“Weidmannsheil, Norbert, en mogen mufflon!”
Traditionerna hålls levande här.

Självklart följde en fotosession, både med mig och Andrey. När jag frågade om jag fick hjälpa till med hantering av mufflonen, svarade han:

“Nej, nej, det är mitt jobb, du har ju redan skjutit!”

Ytterligare jaktupplevelser
Efteråt, med mufflonen på Hiluxens flak, körde vi långsamt nedför bokskogen. Andrey log alltid:

“Du har fällt en mogen mufflon, bra, bra.”
Efter middagen kunde jag skåla för mitt Weidmannsheil med två Tyskie Pilsner. Nästa morgon kl. 06:30 hämtade Andrey mig igen. Mitt mål – att fälla en mufflonbagge – var uppfyllt, men jag hade fortfarande fyra djur kvar (hjort, rådjur, mufflon och vildsvin).

Vi körde åter upp från bokskogen över blandad gran/fur-skog till barrträdsplanteringar. “Vi är nu cirka 1000 m över havet,” sa Andrey. Men tät dimma försämrade sikten, så vi körde ner igen. Vi såg små hjortflockar, men de stannade inte lika länge som baggen.

Efter morgonturen föreslog Andrey:

“Om du vill kan vi ikväll gå in i reviret lite senare och titta efter vildsvin, jag kommer kl. 20!”
Punktligt hämtade Andrey mig. Jag fällde en årsgris på ca 60 m. Alla formaliteter hanterades korrekt, inklusive prov för afrikansk svinpest och trikiner.

Avslutning
Morgonen efter den sista jaktturen hölls avslutande samtal med Andrey, tolken och skogsförvaltaren. Min mufflon fick guldmedalj och certifikat, och vi tog farväl med stor respekt och glädje över upplevelsen.

Jag reste sedan hem med trofén av en 8-årig, mogen mufflonbagge, inklusive guldmedalj och oförglömliga jakt- och naturopplevelser.